| Petabitar (Pbit) | Megaoktetter (Mo) |
|---|---|
| 1 Petabit | 125000000 Mo |
| 2 Petabitar | 250000000 Mo |
| 3 Petabitar | 375000000 Mo |
| 4 Petabitar | 500000000 Mo |
| 5 Petabitar | 625000000 Mo |
| 10 Petabitar | 1250000000 Mo |
| 20 Petabitar | 2500000000 Mo |
| 25 Petabitar | 3125000000 Mo |
| 50 Petabitar | 6250000000 Mo |
| 100 Petabitar | 12500000000 Mo |
| Referens | Petabitar (Pbit) | Megaoktetter (Mo) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 1.28 × 10-12 Pbit | 0.00016 Mo |
| A three-minute MP3 | 0.000000024 Pbit | 3 Mo |
| A smartphone photo | 0.000000032 Pbit | 4 Mo |
| A high-definition film | 0.000032 Pbit | 4000 Mo |
| A dual-layer Blu-ray disc | 0.0004 Pbit | 50000 Mo |
Petabiten är en enhet för digital information på tusen terabit, alltså en biljard bitar. Beteckningen är Pbit. Den står på gränsen mellan mängder som läggs ut till vardags och mängder som ännu hör hemma i forskningslaboratorier och i totaler summerade över hela nät.
En petabit är 125 teraoktetter. Det är lagringen i ungefär hundratjugofem stora hårddiskar av konsumentslag, eller i mer vardagliga ord omkring trettiotusen timmar högupplöst video — tre och ett halvt års oavbrutet tittande. Ingen enskild apparat rymmer en petabit; talet beskriver system och inte föremål.
Enhetens mest slående bruk finns i rekorden för optisk överföring. Forskarlag i Japan, Nederländerna och annorstädes har fört mer än en petabit per sekund genom en enda fibertråd, genom att förena flerkärnig fiber — flera ljusledande vägar inom samma mantel — med hundratals skilda våglängder och avancerad modulering. De resultaten löper över tiotals kilometer i laboratoriet, inte över de tusental som en sjökabel i drift måste korsa.
På nätnivå beskriver petabiten summerad kapacitet. Ett stort datacenters totala sammankopplingskapacitet, den samlade kapaciteten hos alla kablar som landar på en kontinent och topphastigheten hos de största innehållsnäten anges alla i petabit per sekund. Det är summor över många länkar och inte betyget på någon enskild.
Även lagringssystem når petabitskala, fastän de alltid märks i oktetter. Ett stort vetenskapligt arkiv på hundra petaoktetter rymmer åttahundra petabit, och anläggningar av den storleken finns för genomik, partikelfysik och data från astronomiska kartläggningar. Partikeldetektorerna vid CERN kastar den överväldigande delen av vad de ser just därför att bevarandet skulle överskrida till och med dessa kapaciteter.
Förstavelsen peta kommer av grekiskans ord för fem, eftersom en petabit är tusen upphöjt till fem i bitar. Det namnmönstret fortsätter uppåt med exa för sex och zetta för sju, så stegen ovanför petabiten är regelbunden och lätt att förlänga.
En petabit motsvarar 1 000 000 000 000 000 bitar, 1000 terabit, 125 teraoktetter eller ungefär 0,8882 pebibit.
Megaoktetten är en enhet för digital information på en miljon oktetter, alltså åtta miljoner bitar. Beteckningen är Mo. Det är den enskilda filens enhet: ett fotografi, en låt, ett dokument, hämtningen av ett program mäts alla i megaoktetter, vilket gör den till den dataenhet som oftast läses i det dagliga livet.
De vanliga talen är värda att bära med sig. Ett fotografi från en telefon är 2 till 5 megaoktetter, ett obehandlat fotografi från en systemkamera 25 till 50. En komprimerad låt 3 till 10. En minut högupplöst video omkring 100. Ett långt textdokument mindre än en. En uppdatering av operativsystemet är flera tusen, vilket är skälet till att den i stället anges i gigaoktetter.
Megaoktetten bär dessutom datorhistoriens mest ökända enhetsfel. Den så kallade 1,44 MB-disketten rymmer varken 1,44 miljoner oktetter eller 1,44 gånger 1 048 576. Dess rymlighet är 1440 kibioktetter, alltså 1 474 560 oktetter: tillverkarna multiplicerade ett binärt kilo med ett decimalt tusen och skapade ett tal som inte stämmer i något system alls. Det är alltjämt skolexemplet på varför IEC-förstavelserna behövdes.
Kompaktskivorna är renare: en vanlig skiva rymmer omkring 700 megaoktetter data, eller 74 till 80 minuters ljud, och den rymligheten var i ett årtionde den praktiska gränsen för att sprida program. Före dem innebar utgivning av ett program en låda disketter, och efter dem rymde en DVD omkring 4,7 gigaoktetter, nära sju gånger så mycket.
Minnesstorlekarna nådde megaoktetterna i början av nittiotalet och stannade där ett årtionde. Fyra megaoktetter var bekvämt 1993 och otillräckligt 1998, vilket följer de grafiska gränssnittens och webbens ankomst. I dag tar en enda flik i en webbläsare rutinmässigt mer minne än en hel dator från den tiden.
Klyftan mellan decimalt och binärt betyder något i denna storlek. En megaoktett är en miljon oktetter, men en mebioktett är 1 048 576, och en fil som ett program anger till 100 MB kan i ett annat visas som 95,4 MB. Skillnaden är 4,9 procent: liten nog att förbises och stor nog att väcka tvist om huruvida en hämtning gick rätt till.
En megaoktett motsvarar 1 000 000 oktetter, 1000 kilooktetter, 8 megabit eller ungefär 0,9537 mebioktetter.