| Gibioktetter (Gio) | Pebibitar (Pibit) |
|---|---|
| 1 Gibioktett | 0.00000762939453125 Pibit |
| 2 Gibioktetter | 0.0000152587890625 Pibit |
| 3 Gibioktetter | 0.0000228881835938 Pibit |
| 4 Gibioktetter | 0.000030517578125 Pibit |
| 5 Gibioktetter | 0.0000381469726562 Pibit |
| 10 Gibioktetter | 0.0000762939453125 Pibit |
| 20 Gibioktetter | 0.000152587890625 Pibit |
| 25 Gibioktetter | 0.000190734863281 Pibit |
| 50 Gibioktetter | 0.000381469726562 Pibit |
| 100 Gibioktetter | 0.000762939453125 Pibit |
| Referens | Gibioktetter (Gio) | Pebibitar (Pibit) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 0.000000149012 Gio | 1.13687 × 10-12 Pibit |
| A three-minute MP3 | 0.00279397 Gio | 0.0000000213163 Pibit |
| A smartphone photo | 0.00372529 Gio | 0.0000000284217 Pibit |
| A high-definition film | 3.72529 Gio | 0.0000284217 Pibit |
| A dual-layer Blu-ray disc | 46.5661 Gio | 0.000355271 Pibit |
Gibioktetten är en enhet för digital information på 1 073 741 824 oktetter, alltså 1024 mebioktetter. Beteckningen är Gio. Den är gigaoktettens binära motsvarighet, och skillnaden på 7,4 procent mellan dem är den enskilt vanligaste orsaken till förvirring om dataenheter.
Det är i denna enhet datorminne faktiskt säljs, vad förpackningen än säger. En modul märkt 8 GB rymmer 8 gibioktetter, alltså 8,59 gigaoktetter. Den kunde inte rymma något annat: minnesadresseringen är binär, och en modul med decimal rymlighet skulle lämna en del av sitt adressområde obefolkat. Märkningen är en bekväm kortform och ingen mätning.
Lagring är däremot äkta decimal. En disk såld som 500 gigaoktetter rymmer femhundra miljarder oktetter, och operativsystemet delar det tre gånger med 1024 och anger 465,7 gibioktetter. De två talen beskriver samma utrustning. Ingen part är oärlig; man räknar helt enkelt i olika baser, och märkningsbruket skiljer sig mellan branscher.
Molndatabehandlingen har gjort skillnaden synlig i avtal. Virtuella maskiners storlekar, behållares minnesgränser och de värden som styr hur mycket minne ett program får använda anges alla i gibioktetter, eftersom de motsvarar verkliga minnessidor. En gräns på 4 GB satt i ett decimaltänkande verktyg och 4 GiB satt i ett binärt skiljer sig med nära trehundra megaoktetter, vilket räcker för att avgöra om ett program kör.
Som vardaglig skala rymmer en gibioktett omkring tusen böcker som ren text, några hundra fotografier, eller tjugo minuters högupplöst video. Det är ungefär vad en modern webbläsare tar i minne med ett dussin sidor öppna, en god illustration av hur ribban för vad som räknas som en liten mängd har flyttats.
Rätt beteckning är Gio, och den syns i systemverktyg, i dokumentation om virtualisering och i standarder. När ett dokument skriver GB om minne är den säkra läsningen gibioktetter; när det skriver GB om en disk eller ett nät är den säkra läsningen gigaoktetter. Vanan att kontrollera vad som avses kostar en sekund och förhindrar ett fel på sju procent.
En gibioktett motsvarar 1 073 741 824 oktetter, 1024 mebioktetter, 8 gibibit eller ungefär 1,074 gigaoktetter.
Pebibiten är en enhet för digital information på 1 125 899 906 842 624 bitar, alltså 1024 tebibit eller två upphöjt till femtio. Beteckningen är Pibit. Den är petabitens binära motsvarighet, och klyftan mellan de två har vidgats till 12,6 procent.
Den vidgningen är värd att se på, ty den samlar hela argumentet för IEC-förstavelserna i ett enda tal. Varje steg uppför stegen multiplicerar avvikelsen med 1,024, så det som började som ofarliga 2,4 procent vid kibibiten är här en åttondel av mängden och en femtedel vid yobibiten. Ett bruk som var rimligt för små tal blir ohållbart för stora.
En pebibit är 140 737 488 355 328 oktetter, alltså 128 tebioktetter. Lagring av denna storlek finns i superdatorers minnessystem, i de snabbaste vetenskapliga mellanlagren och i det samlade minnet hos mycket stora kluster. De största maskinerna på listan över världens snabbaste datorer har primärminne mätt i pebioktetter, och förmågan att hålla en hel simulering i minnet i stället för på disk är vad som över huvud taget gör vissa beräkningar möjliga.
Eftersom dessa system adresseras binärt är den binära enheten den rätta och det decimala talet ett närmevärde. Ett kluster med en pebibit minne har inte en petabit; det har 12,6 procent mer, och en schemaläggare som fördelade efter det decimala talet skulle lämna just så mycket oanvänt.
Enheten förekommer också i filsystemens gränser. Flera vitt använda filsystem har högsta volym- eller filstorlekar uttryckta som exakta tvåpotenser, och där dessa gränser hamnar i detta område skrivs de naturligt i pebioktetter. Dokumentation som räknar om dem till decimala enheter förlorar just den egenskap som gjorde dem lätta att minnas.
I vardaglig databehandling möter man aldrig pebibiten. Den hör till specifikationer, till systemarkitektur och till de största maskinernas utformning, och en omvandlare behöver den just för de dokumenten. Överallt där den underliggande mängden är en tvåpotens är detta enheten som säger det utan avrundning.
En pebibit motsvarar 1024 tebibit, 140 737 488 355 328 oktetter eller ungefär 1,126 petabit.