Omvandling från 2 Petabitar per sekund till Tebioktetter per sekund

Information om Petabit per sekund (Pbit/s)

Petabiten per sekund är en enhet för dataöverföringshastighet på tusen terabit per sekund. Beteckningen är Pbit/s. Den märker ut den optiska överföringsforskningens gräns: den takt i vilken laboratorier fört data genom en enda glastråd, och som inget utlagt system ännu närmar sig.

Rekorden sattes genom att förena tre tekniker. Flerkärnig fiber lägger flera skilda ljusledande vägar inom samma mantel, så att en enda tråd beter sig som ett knippe. Våglängdsmultiplexering låter hundratals skilda färger löpa i var och en av dessa kärnor. Avancerad modulering kodar många bitar i varje puls. Det är produkten av de tre som når en petabit per sekund.

Sådana uppvisningar löper över tiotals kilometer fiber under kontrollerade förhållanden, inte över de tusental en sjökabel i drift måste spänna. Avståndet är det svåra: signalerna försvagas, spridningen smetar ut pulserna i varandra, och glasets olinjära verkningar växer med effekten. Varje tillagd kilometer gör samma takt svårare att hålla, och därför ligger utlagda kablar två tiopotenser under laboratorierekordet.

I oktetter är en petabit per sekund 125 teraoktetter per sekund, ungefär lagringen i hundratjugofem stora hårddiskar flyttad varje sekund. Ingenting i någon av ändarna på en sådan länk skulle kunna alstra eller ta emot data i den takten; talet beskriver mediets kapacitet och inte något bruk av den.

På nätnivå används enheten för summor. Den totala sammankopplingskapaciteten hos ett mycket stort datacenter, den samlade kapaciteten hos alla kablar som landar på en kontinent och topptrafiken hos de största innehållsnäten anges i petabit per sekund. Det är summor över tusentals länkar och inte betyget på någon enskild.

Utvecklingslinjen är värd att notera. Kapaciteten över haven har vuxit med ungefär en faktor tio vart sjunde eller åttonde år under flera årtionden, driven nästan helt av bättre elektronik och bättre kodning snarare än av mer glas. Om det fortsätter kommer petabiten per sekund att beskriva en kabel i drift inom en generation.

En petabit per sekund motsvarar 1000 terabit per sekund, 125 teraoktetter per sekund eller ungefär 0,8882 pebibit per sekund.

Information om Tebioktett per sekund (Tio/s)

Tebioktetten per sekund är en enhet för dataöverföringshastighet på 1024 gibioktetter per sekund, alltså två upphöjt till fyrtio oktetter per sekund. Beteckningen är Tio/s. Den är teraoktettens per sekund binära motsvarighet, och de två skiljer sig med 10 procent.

Ingenting utanför en stor maskin flyttar data så snabbt. Takten beskriver minnesbandbredden hos en accelerator med staplat minne, den inre väven i en högklassig processorkapsel, eller den samlade genomströmningen i ett parallellt filsystem spritt över tusentals diskar. Allt detta är byggt av binära strukturer, och deras summor är binära mängder delade med tid.

Det är inom högprestandaberäkning enheten skrivs oftast. En superdators lagringssystem anges efter hur många tebioktetter per sekund det kan leverera till beräkningsnoderna, ty det talet avgör hur snabbt en simulering kan spara sitt tillstånd och återuppta. En maskin som räknar snabbt men skriver långsamt tillbringar tiden med att vänta.

Skillnaden på tio procent mot den decimala enheten är betydelsefull i det sammanhanget. Ett filsystem upphandlat för att leverera 10 teraoktetter per sekund och ett som levererar 10 tebioktetter per sekund skiljer sig med en hel teraoktett per sekund, vilket i en anläggning av den storleken utgör en betydande del av utrustningsbudgeten.

I bitar är en tebioktett per sekund 8 tebibit per sekund, och i decimala termer omkring 1,1 teraoktetter per sekund. Att uttrycka samma takt på fyra olika sätt är vardag på denna nivå, ty lagringsbranschen, minnesbranschen, nätbranschen och standardiseringsorganen föredrar var sitt.

Som vardaglig jämförelse skulle en tebioktett per sekund fylla en stor konsumenthårddisk på ungefär tjugo sekunder. Inget yttre gränssnitt bär detta; talet beskriver rörelse mellan komponenter inom ett enda system, där ledningarna är korta och mycket många av dem arbetar parallellt.

Grafikprocessorer har fört takten inom räckhåll för en enda komponent. En stapel minne med hög bandbredd, bunden direkt till processorkretsen, lämnar långt mer än en tebioktett per sekund till den processor som brukar den, och ett kort med flera sådana staplar når några stycken. Det är den bandbredden, och inte den nakna räknehastigheten, som begränsar träningen av stora modeller: räkneenheterna står stilla om minnet inte förmår mata dem. Samma resonemang förklarar varför den som formger superdatorer lägger lika mycket möda på vägarna mellan minne och processor som på processorerna själva, och varför takten anges i binära enheter när det beskrivna minnet adresseras i tvåpotenser.

En tebioktett per sekund motsvarar 1024 gibioktetter per sekund, 1 099 511 627 776 oktetter per sekund eller ungefär 1,100 teraoktetter per sekund.