Omvandling från 2 Deciliter till Gill

Information om Deciliter (dL)

Decilitern är en volymenhet på en tiondels liter, alltså hundra milliliter. Beteckningen är dL, och det gemena dl är vanligt. Trots att prefixet deci har fallit ur bruk nästan överallt annars lever decilitern vidare på två helt skilda håll: det nordiska köket och det kliniska laboratoriet.

Den skandinaviska matlagningen är byggd på den. Svenska, norska, danska och finska recept anger mjöl, socker, mjölk, grädde och buljong i deciliter, och en uppsättning måttbägare graderade i deciliter och delar av en hör till vanlig köksutrustning. Där ett engelskt recept säger en kopp och ett italienskt väger mjölet ber ett nordiskt recept om tre deciliter, vilket är både snabbare och mer upprepbart än något av de två.

Schweiz använder den till dryck. Vin på en schweizisk restaurang beställs i deciliter, så att ett glas rymmer en eller två och en karaff fem, och måttet är instämplat i glaset. Eftersom en deciliter ligger nära en måttlig vinskänk ger enheten gästen en exakt mängd i stället för en beskrivning, vilket är vad serveringslagstiftningen i flera kantoner kräver.

Den kliniska kemin är dess andra fäste, och där avgör den hur ett helt land läser sina blodprover. Glukos, kolesterol och kreatinin rapporteras i milligram per deciliter i Förenta staterna, Japan, Frankrike, Italien och Spanien, och i millimol per liter i Storbritannien, Kanada, Australien och Norden. Ett fasteglukos på 100 milligram per deciliter är 5,6 millimol per liter, och samma persons resultat ser därför helt olika ut beroende på laboratorium.

Hemoglobinet korsar gränsen. Det rapporteras i gram per deciliter nästan överallt, så att ett normalt vuxenvärde på 13 till 17 gram per deciliter läses likadant i större delen av världen. Decilitern lever kvar på dessa håll därför att hundra milliliter blod är en bekväm referensmängd och därför att ett byte av en inarbetad rapporteringsenhet riskerar att göra att ett svar läses fel.

Som storleksordning är en deciliter ett litet glas vatten, en halv mugg kaffe, eller volymen hos ett och ett halvt stort ägg. Den motsvarar 3,38 amerikanska flytande uns eller 3,52 brittiska, och något mindre än en halv amerikansk kopp, vilket är skälet till att omräknade nordiska recept sällan blir jämna tal.

En deciliter motsvarar 100 milliliter, 0,1 liter, ungefär 3,38 amerikanska flytande uns eller cirka 3,52 brittiska flytande uns.

Information om Gill (gi)

Gillen är en volymenhet på en fjärdedels brittisk pint, alltså exakt 142,0653125 milliliter. Beteckningen är gi. Det är fem brittiska flytande uns, och den står mellan det flytande unset och pinten i den gamla brittiska vätskekedjan. Namnet uttalas på engelska med mjukt g, så att det låter som förnamnet Jill, vilket överraskar de flesta som bara möter det i tryck.

Under större delen av 1900-talet styrde den den brittiska puben. Sprit serverades i bråkdelar av en gill, och bråkdelen växlade med landsdel: en sjättedels gill i England och Wales, en femtedel i Skottland och en fjärdedel i Nordirland. Den som beställde samma glas i tre städer fick alltså tre olika mängder, alla lagligt riktiga och alla benämnda med samma ord.

Det systemet upphörde 1995, när Förenade kungariket ersatte gill-bråkdelarna med metriska mått om 25 eller 35 milliliter, där varje ställe valde ett och anslog vilket. Bytet blev mindre omvälvande än det såg ut, eftersom en femtedels gill är 28,4 milliliter och en fjärdedel 35,5, så de nya måtten hamnade nära de gamla och glasen ändrade knappt storlek.

Matlagningen behöll den längre än lagen. Brittiska och irländska recept skrivna före 1970-talet ber om en gill grädde, buljong eller mjölk, och mängden är en fjärdedels pint, alltså 142 milliliter. Den som lagar efter en ärvd receptbok möter ordet ofta, och omräkningen är en av få som är värd att skriva på försättsbladet.

Den amerikanska gillen är återigen en annan storhet. Den är en fjärdedels amerikansk flytande pint, alltså fyra amerikanska flytande uns eller 118,3 milliliter, omkring en sjättedel mindre än den brittiska. Den förekommer i gamla amerikanska recept och i någon barhandbok, och samma försiktighet gäller som för pinten: namnet säger inget om vilket system som avses.

I dag lever gillen kvar i dialekter, i historisk skrift och i beskrivningar av glas som säljs för tidstroget bruk. Det är ett av de tydligaste fallen av en enhet som överlever sin egen uppgift, hållen vid liv av kokböcker och av minnet av hur ett glas en gång skänktes.

En brittisk gill motsvarar 142,065 milliliter, 5 brittiska flytande uns, 0,25 brittiska pints eller ungefär 1,201 amerikanska gill.