| Mikroliter (µL) | Gill (gi) |
|---|---|
| 1 Mikroliter | 0.00000703901594557 gi |
| 2 Mikroliter | 0.0000140780318911 gi |
| 3 Mikroliter | 0.0000211170478367 gi |
| 4 Mikroliter | 0.0000281560637823 gi |
| 5 Mikroliter | 0.0000351950797279 gi |
| 10 Mikroliter | 0.0000703901594557 gi |
| 20 Mikroliter | 0.000140780318911 gi |
| 25 Mikroliter | 0.000175975398639 gi |
| 50 Mikroliter | 0.000351950797279 gi |
| 100 Mikroliter | 0.000703901594557 gi |
| Referens | Mikroliter (µL) | Gill (gi) |
|---|---|---|
| A teaspoon | 5000 µL | 0.0351951 gi |
| A can of soft drink | 330000 µL | 2.32288 gi |
| A wine bottle | 750000 µL | 5.27926 gi |
| A bathtub | 150000000 µL | 1055.85 gi |
| An Olympic swimming pool | 2.5 × 1012 µL | 17597540 gi |
Mikrolitern är en volymenhet på en miljondels liter, skriven µL. Den är exakt en kubikmillimeter. Den är arbetsenheten i det molekylärbiologiska laboratoriet och i den kliniska hematologin, och nästan varje storhet i dagens biologi som varken är en massa eller en koncentration är ett antal mikroliter.
Pipetteringen är det som bestämmer den i praktiken. Ställbara mikropipetter bär namn efter sin största volym i mikroliter, så att en laboratoriebänk rymmer instrument på 2, 20, 200 och 1000, och en forskares dag består till stor del av att flytta mikroliter från ett rör till ett annat. En polymeraskedjereaktion sätts vanligen upp i tjugo till femtio mikroliter, och ett helt försök kan använda mindre vätska än en tesked rymmer.
Blodvärden redovisas mot den. Vita blodkroppar ligger mellan fyra tusen och elva tusen per mikroliter hos en frisk vuxen, blodplättar mellan hundrafemtiotusen och fyrahundratusen, och röda blodkroppar kring fem miljoner. De referensintervallen hör till medicinens mest använda tal, och alla är räkningar inuti en kub med en millimeters sida.
Diagnostiken har pressat ned volymerna. En modern blodsockermätare behöver omkring en halv mikroliter blod, och därför räcker ett stick i fingret där en tidigare apparatgeneration krävde en spruta. Patientnära analysinstrument, snabbtester och mikrofluidkassetter utformas alla kring det minsta prov man kan be en patient om.
Analytisk kemi använder samma skala. Injektionsvolymer i vätskekromatografi går från en till tjugo mikroliter, gaskromatografin använder en eller mindre, och prover för masspektrometri bereds i tiotal. Eftersom den analytiska signalen beror på den injicerade mängden bestämmer noggrannheten hos en mätning i mikroliterskala noggrannheten hos hela resultatet.
Likheten med kubikmillimetern är en verklig bekvämlighet. Hematologin redovisade förr celltal per kubikmillimeter och redovisar dem nu per mikroliter, och talen ändrades inte alls, eftersom de två enheterna är samma. Det är ett sällsynt fall av enhetsbyte inom medicinen som varken krävde omskolning eller gav upphov till fel.
En mikroliter motsvarar 1 kubikmillimeter, 0,001 milliliter, 0,000001 liter eller ungefär 0,0000338 amerikanska flytande uns.
Gillen är en volymenhet på en fjärdedels brittisk pint, alltså exakt 142,0653125 milliliter. Beteckningen är gi. Det är fem brittiska flytande uns, och den står mellan det flytande unset och pinten i den gamla brittiska vätskekedjan. Namnet uttalas på engelska med mjukt g, så att det låter som förnamnet Jill, vilket överraskar de flesta som bara möter det i tryck.
Under större delen av 1900-talet styrde den den brittiska puben. Sprit serverades i bråkdelar av en gill, och bråkdelen växlade med landsdel: en sjättedels gill i England och Wales, en femtedel i Skottland och en fjärdedel i Nordirland. Den som beställde samma glas i tre städer fick alltså tre olika mängder, alla lagligt riktiga och alla benämnda med samma ord.
Det systemet upphörde 1995, när Förenade kungariket ersatte gill-bråkdelarna med metriska mått om 25 eller 35 milliliter, där varje ställe valde ett och anslog vilket. Bytet blev mindre omvälvande än det såg ut, eftersom en femtedels gill är 28,4 milliliter och en fjärdedel 35,5, så de nya måtten hamnade nära de gamla och glasen ändrade knappt storlek.
Matlagningen behöll den längre än lagen. Brittiska och irländska recept skrivna före 1970-talet ber om en gill grädde, buljong eller mjölk, och mängden är en fjärdedels pint, alltså 142 milliliter. Den som lagar efter en ärvd receptbok möter ordet ofta, och omräkningen är en av få som är värd att skriva på försättsbladet.
Den amerikanska gillen är återigen en annan storhet. Den är en fjärdedels amerikansk flytande pint, alltså fyra amerikanska flytande uns eller 118,3 milliliter, omkring en sjättedel mindre än den brittiska. Den förekommer i gamla amerikanska recept och i någon barhandbok, och samma försiktighet gäller som för pinten: namnet säger inget om vilket system som avses.
I dag lever gillen kvar i dialekter, i historisk skrift och i beskrivningar av glas som säljs för tidstroget bruk. Det är ett av de tydligaste fallen av en enhet som överlever sin egen uppgift, hållen vid liv av kokböcker och av minnet av hur ett glas en gång skänktes.
En brittisk gill motsvarar 142,065 milliliter, 5 brittiska flytande uns, 0,25 brittiska pints eller ungefär 1,201 amerikanska gill.